Jan Anders "Jatte" Eriksson har varit verksam som konstnär i Norrbotten sedan 1970-talet. Sedan 1980-talet har han ställt ut runtom i Sverige och Norden. I Jattes bildvärld öppnar sig norrbottniska himlar och horisonter. Här finns avtryck av rötterna i hembyn Södra Harads och de många strövtågen i Norrbotten. Ibland en slags ödslighet som ofta tolkats som avfolkad glesbygd. Men i det "Jatteland" som boken skildrar finns liv och existensiell laddning bortom avbildandet. Författaren Torbjörn Säfve har en gång träffande liknat Jatte vid barockpoeten Lasse Lucidor: "humor mot en fond av tung melankoli, gycklande barock, vass skarpsyn, ögonblicklighet; längtan efter rus och lugn" (Galleri Hera, Stockholm, 1997).
Jatte i sin ateljé i Kyrkbyn, 1989.
Foto: Curt Bröms
Måne över Nattavaara. Emalj, 2003. Privat ägo.
Oväntat möte. Olja på duk, 2001. Region Norrbotten.
Genom åren har Jatte färdats genom Norrbottens skogar, myrar, fjällvidder och vatten - på skidor, till fots och i kanot. Ibland till avlägset liggande byar, gårdar och berg. Utifrån sina foton på övergivna hus gjorde han på 90-talet bland annat en serie emaljverk. Då Jatte medverkande i grupputställningen SUM i Århus efterfrågades ett Statement som presentation av hans konstnärliga idé. Det blev ljudverket Välsignade Landskap. I boken I Jatteland finns det i textform.
Lyssna i spelaren på ljudverket Välsignade Landskap, 1997. Uppläsning av Hasse Alatalo.